Våren och försommaren …
Under året som gott har det hänt så mycket. Men det som definitivt tagit mest uppmärksamhet har helt klart varit Emanuel. Därför har han fått en helt egen meny med bilder från händelser under året. Under maj månad besökte vi bl a Jönköping och i juni var vi i Norrköping. I början av juli var vi i Aneby och Kalmar på en liten försemester.
Semestern …
På vår sommarsemester åkte vi till Örnsköldsvik. På vägen stannade i Örbyhus. Resan upp var ganska blöt men i övrigt gick det bra. Vi stannade för att äta på IKEA i Sundsvall. Det var en bedrövligt lång kö in till parkeringen och en nästan lika lång kö för att åter komma ut på E4:an.
När vi väl kom fram till Ö-vik, bodde vi i min gamla trappuppgång. Vi hade fått låna en lägenhet av en av våra gamla grannar. Härifrån gjorde vi dagsutflykter i Örnsköldsviks omnejd. Vi besökte platser som Varvsberget, Skagsudde, Sandlågan samt Själevads Kyrka. Dessutom gjorde vi en dagstur till Ulvön.
På hemvägen hade vi bättre väder. Vi stannade till vid Skuleberget men en tur upp till grottan sköt vi på framtiden. Efter en dags resa var vi tillbaka i Örbyhus där vi stannade några dagar.
Hösten …
I september gjorde vi en helgutflykt till Sävsjö i Småland. Hösten har annars varit mycket arbete.
När vi sedan närnade oss december började förberedelserna för den årliga julspelet. Det här året hade jag hand om Emanuel medan Karin hade hand om dramadelen av julspelet. Det innebar många kvällar av träning samt en hel del telefonsamtal på kvällarna. Men resultatet blev till mångas belåtenhet.
Julen …
Julen firade vi tillsammans med min syster och hennes familj. Det blev en riktigt skön helg med god mat och trevlig gemenskap. Som grädden på moset fick Karin och jag tillsammans gå på bio medan Emanuel var hos två förträffliga barnvakter. Det var första gången som vi var borta från Emanuel tillsammans och det var verkligen trevlig avkoppling.
Bio – Narnia …
Så till ett försök till recension av filmen vi fick se – Narnia. Den är baserad på C.S.Lewis bok ”Häxan och Lejonet” som är den andra boken i serien om landet Narnia. Böckerna om landet Narnia bör förstås utifrån historien och ses i bibelns ljus. Med detta som utgångspunkt kan vi kasta oss in i berättelsen.
Det som kanske berörde mej djupast när jag såg filmen var hur Aslan offrade sig själv i Edmunds ställe p.g.a. hans förräderi. När man ser hur Aslan kommer till stenbordets kulle, mitt in bland sina fiender, och låter dem håna och bespotta honom, klippa av honom manen och slutligen döda honom utan att han på något sätt gör ansats av att försvara sig, trotts att han skulle kunna ha övervunnit dem alla. Det som är själva kärnan i berättelsen är att han (Aslan) för en enda människas (Edmund) synd (förräderi), tog straffet på sig själv för att den människan skulle få gå fri. Det är vad Jesus gjorde för vår skull, ja om det så bara var för min skull så tog Jesus mitt straff på sig så att jag nu kan gå fri.
I övrigt måste jag säga att jag tycker filmen är välgjord. Den innehåller en del våld men inte för mycket våld. Precis på gränsen i alla fall. Om man jämför med ”Sagan om ringen” som i min smak innehåller mycket för mycke våld så finns här en balans. Om man tittar på scenerna så hör häxans slott, stenbordets kulle och Cair Paravel till mina favoriter. De är stora komlex, större än vad jag hade fantiserat dem att vara men ändå inte för stora. Återigen en rätt balans och inte för stort. Professor Kirks hus är också större men till sin fördel.
Herr Tumnus har fått en karaktär som bara är helt perfekt, där har man lyckats i alla fall enligt min mening. Vita häxan är en annan karaktär som är på pricken rätt. Man har hittat en attraktiv person men samtidigt gjort henne kylig och ond.
Visst är det en del detaljer som jag saknar från boken men detta ger bara den nerv till filmen som annars inte skulle finnas där. Något jag saknade var Edmunds kommentar då alla fyra barnen kom till Narnia då han sa att de skulle hålla något åt höger för att komma till lyktstolpen, vilket bevisade att han hade varit där tidigare. Sedan saknade jag mycket av konversationen i bävrarnas hus, bl a det om att Edmund frågade om inte Vita häxan skulle förvandla Aslan till sten. Det är en vital del av historien, tycker jag. Möjligen saknade jag också scenen då Aslan väcker stenjätten i häxans slott och då han slår ut porten till borggården. Men den tillför väl inte historien något speciellt.
Eftersom jag verkligen gillade filmen kunde jag inte låta bli att köpa ett ex.
Om de andra böcker blir film i samma stil, kommer jag absolut att vilja se dem. Det blir verkligen något att se fram emot.
