A Short Time Ago…
Jag föddes i Örebro, den 10 april, 2007. Jag vägde 4065 gram och var 53 cm lång. Klockan var 19:49 då jag för första gången såg dagen ljus. Nu är jag här och jag är mammas och pappas andra ögonsten.
tre veckor
Tänk att det redan gått tre veckor. Jag har redan hunnit vara på ett födelsedagskallas (Johanna och Andreas) där även jag fick paket. Sedan har jag varit med mamma och pappa i kyrkan. Det är kul med all uppmärksamhet som jag får. Men jag blir också lite trött och då passar jag på att sova lite. Jag har också fått följa med till lekplatsen där storebror Emanuel har gungat. Jag har legat i vagnen och tagit en tupplur.
en månad
Pappa säger att jag ser ut som en michelingubbe. Jag äter och växer. På en månad har jag gått från 4 kg till 6 kg.
två månader
Jag börjar lägga på hullet. Nu väger jag 8 kg och har alltså dubblat min födelsevikt.
fyra månader
Jag är en stor kille. Jag växer på längden men jag har ännu inte fått några tänder. Vikten går även den uppåt.
- den 21 augusti 2007 , (ca 4,5 månader) vägde han _10880_ g och var _69_ cm lång.
den 26 augusti 2007
Min första tand har tittat fram.
den 10 december 2007
Jag väger mer än 12 kg och nummer 5 och 6 av mina tänder håller på att titta fram. Det är lite besvärligt. Jag dreglar en hel del och när det gör ont gnäller eller tjuter jag till. Jag har börjat krypa nu och det finns så mycket att upptäcka. Sladdar är roliga och storebrors briojärnväg ser så god ut och jag vill stoppa den i munnen.
en drömmande Jonatan
Jonatans första steg. (febr 2008)
Nu har jag tagit mina första steg. Det var i köket onsdagen den 27 februari. Jag gick sju steg fram till pappa. Det var kul.
Jonatans har börjat prata (dec 2008)
Det är den 16e december (2008) och jag har börjat att få ihop det där som kallas att prata. Några frukter som jag lärt mej är ‘ple’ (äpple), ‘ba’ (banan) och ‘pe’ (päron). Andra ord som jag lärt mej är ‘ma’ (tomat), ‘muu’ (vad kon säger), ‘bä’ (vad fåret säger), ‘vo’ (som hunden låter), ‘mjö’ (för mjölk), ‘ta’ (tack) och ‘ja’ (för just ”ja”).
Jonatan (dec 2008)
Jag måste säga att nu får jag röra mej ganska fritt i huset. De (mamma och pappa alltså) sätter inte längre för grinden till trappan ner till gillestugan. Så jag kan gå ner och upp som jag vill. Det är roligt att leka med trä-järnvägen, fast Emanuel ska bara ha gubbarna och vagnarna som jag har. Roligt är också att leka med puzzel. På kvällen innan jag ska lägga mej läser mamma eller pappa för mej ”Bä, bä, vita lamm” och ”Ekorrn satt i granen”. Sedan somnar jag oftast i min egen säng.
Citatet …
Jag är för liten ännu
