7e himlen

Hur vi träffades

Vårt vittnessbörd

Tack Gud för 7ehimlen !

Visst hör Gud bön, och svarar gör han oxå.

De senaste månaderna har varit omtumlande för oss. Det Gud har gjort för oss är att Han har svarat på våra böner på ett sätt som vi inte hade väntat oss. Detta är i korthet vad som har hänt.

Varför skriver jag då detta? Jo, i höstas tog det slut mellan mej och min dåvarande tjej. Vi hade då varit förlovade i ca 1,5 år. Och detta tog hårt på mej. Jag blev väldigt ledsen och trodde att nu var det kört, trots vad andra människor runt omkring mej sade.

Så började jag be. Jag talade om för Gud vad jag tyckte var jobbigt, och de tankar jag hade. Jag talade om för Honom vilken förändring som jag ville ha. Jag kom överens med min hemgruppsledare i bön om en förändring.

Så i november kom en person till mej och talade om en kontakt-site på internet (7ehimlen), men jag slog ifrån mej och blankvägrade. Ville inte höra talas om något sådant.

I mellandagarna (jul-nyår) var jag och hälsade på en kompis i Uppsala, och han frågade om jag inte skulle pröva, just det, 7ehimlen. Nej, sa jag det ska jag inte, det är inget för mej.

Jag fortsatte att be och söka Gud. Jag ville ha tag i Honom och att Han skulle vända mörkret till ljus i mitt liv.

Så en tisdag (14/1) ringde en gammal kompis till mej. Han berättade om sina erfarenheter med 7ehimlen, och han bjöd mej på bröllop i midsommar. Han hade funnit kärleken. Så frågade han mej om jag inte skulle pröva på och göra ett försök. Jag hade en massa ursäkter att komma med, så vi lade detta åt sidan.

På kvällen var jag på manssamling. Det var härligt. Vi delade olika saker med varandra. Vi bad och sjöng lovsång. Och Gud var där.

När jag var på väg hem den kvällen talade Gud starkt till mej. JA, Han tillrättavisade mej och sa att var sak skall avgöras efter två till tre vittnen. Nu hade jag fått tre olika personer och oberoende av varandra, som sagt vad jag skulle göra. Så det var bara att lyda och acceptera.

Sagt och gjort så tog jag mod till mej och surfade in på 7ehimlen. Jag våndades och kallsvettades och min mage var i uppror. Men jag skapade en ”profil” och så gjorde jag en sökning efter en kvinna som sökte förhållande (28-35 år, i hela Sverige).

Helgen innan hade min pastor talat om Gideon och om hur Gud hjälpte honom med urvalet av de soldater som han skulle ta med sig. Nu var det min tur, att få hjälp med urvalet. Jag bad om Guds ledning, det var ju en del träffar i databasen (ca 65 st).

Så hittade jag en annons (Här är jag!) som jag läste, fastnade för, och blev förälskad i. Förälskad i de ord som hon skrivit, det djup som fanns bakom dem, den Gudslängtan och den ärliga, raka och kompromisslösa attityden. Kunde detta vara hon ? Fanns det verkligen någon som henne ?

Jag svarade på hennes annons, och väntade.

Och svaret kom, på torsdagskvällen. Jag hade varit på samling inför den retreat vi skulle ha. Och när jag kom hem, knäppte jag på min dator för att kolla mina mail. Och det hade kommit ett svar.

Så gick fredagen, och jag var på ungdomsmöte på kvällen. Det var härligt och jag fick möta Gud på ett härligt sätt. Väl hemma kollade jag mina mail igen, men nu var det tomt.

Lördagen gick åt till att städa och tvätta. Så kollade jag mail någon gång efter 12, och se det hade kommit ett till. När jag läste detta så kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Jag hade fått ”hjärtekontakt” med en kvinna som hade ett hjärta efter Gud. Det fick mej att smälta.

Jag svarade på det och fick på kvällen ett svar. Jag ringde upp henne och vi pratade väl i en timme eller så.

Nu visste jag! Gud hör bön. Och Han gör långt mer än vad vi kan tänka eller bedja.

Den kvällen hade jag SVÅRT för att somna. Jag somnade fram emot 01:00 (tror jag), och vaknade vid 05:30. Då klev jag upp och läste lite i bibeln, samt bad lite. Så skickade jag ett litet email till ”någon”.

Jag skulle vara med och sjunga på mötet denna söndag. Hur skulle jag klara detta. Jag behövde Guds hjälp för detta. Jag skulle vara i kyrkan vid 09:30 för övningens skull. Men redan 08:30 åkte jag hemmifrån. Jag åkte runt en tur och lyssnade på en härlig CD. Jag sjöng för allt vad jag var värd. Och så kom Gud med sin närvaro och allt blev förvandlat. Jag storgrät i bilen. Tårarna bara sprutade och Gud berörde mitt inre.

Väl framme vid kyrkan var jag fullkomligt laddad. Himlen var öppen och Gud drog sig närmare oss. Det blev ett härligt möte. Underbar lovsång, och inte bara med läpparna utan verkligen från hjärtat. Under eftermötet fick jag åter möta Gud på ett fantastiskt sätt. Tårarna sprutade igen.

Om någon undrade vad som hänt med mej, svarade jag bara att Gud hade upprättat mej igen. Han hade helat mej och jag var åter igen glad. Att Han också hade fört mej samman med en underbar kvinna det kunde jag inte säga då.

Så åkte jag hem efter mötet, för att kolla om det hade kommit något svar på mitt morgon-email. Det hade kommit, så jag svarade på det. Så lagade jag lite mat (stekte falukorv) och när jag som bäst höll på att äta, så ringde telefonen.

Det var ”HON” !!!

Jag frågade efter några minuter om hon ville att jag skulle komma och hälsa på. Och det ville hon. Jag avslutade inte min måltid (kunde inte det, jag hade tappat aptiten). Kollade att spisen var avstängd och tog jackan. Satte mej så i bilen och åkte de 12 milen mellan mej och henne.

Vad skulle jag få uppleva nu? Jag hade ju inte sett henne ännu, men jag var helt förälskad i det hon skrivit. Jag älskade hennes röst, som jag hört på telefonen. Vad höll egentligen på att hända? Jag som hade trott att jag aldrig skulle kunna älska någon igen. Vad hade Gud gjort med mej. Nu var det söndag, och det var i onsdags som jag svarade på hennes annons. Fyra dagar!!! Var det möjligt?

Min hemgruppsledare hade påmint mej om att vi hade ju bett om att det skulle gå fort, men så här fort?

Vi satt i fem-sex timmar och bara pratade. Vi pratade och tårarna rann. Vi bad lite, och pratade lite till. Så tog vi en promenad förbi hennes kyrka. Först kl 23 åkte jag hem igen. Vad hade hänt? Nu visste jag att jag funnit det som jag sökt. Guds ord säger ju att den som söker skall finna. Det var vad jag hade fått göra – söka alltså. Om jag inte sökt så hade jag inte funnit någon.

Innan en vecka hade gått, så hade jag fått en helt underbar tjej. Vi hade blivit mer än vänner. Detta är något helt fantastiskt – ett Guds mirakel.

Nu fortsätter äventyret. Vad Gud har planerat för oss, det ska vi utforska tillsammans. Spännande är det.

Vi är helt överens och har nu tagit de första stegen i vår gemensamma vandring. Det tog alltså inte lång tid innan jag friade, och då gav hon mej sitt JA!

– Sam Bengtsson (2003-02-15)

* * * * *
 

Nu har det gått några månader och jag har flyttat till Örebro. Jag blev uppsagd från mitt förra jobb, men Gud gav mej ett nytt jobb i Örebro. Gud ordnade oxå med en lägenhet och flytten.

Vi förlovade oss på skärtorsdagen (17/4), tre månader och två dagar efter det första mail’et. Och den andra augusti ska Karin och jag gifta oss.

Det blir bara bättre och bättre för var dag som går.

Vi är så tacksamma till Herren för Hans underbara vägar. Att vi har fått nåd att vandra på dem och att tillsammans nu få möta framtiden. Vilket mirakel Gud har gjort med oss.

Med dessa rader vill jag ge mitt vittnessbörd och ge all ära till Gud. Han har verkligen gjort långt mer än vad jag kunde tänka eller ens bedja om. Han har gjort mej stum av beundran och tacksamhet. Jag är så glad.

– Sam Bengtsson (2003-05-21)

* * * * *
 

Berättelsen går vidare, men först några rader om hur Karins väg har varit.

Det började för en 3 år sedan, då Karin skrev ett brev till Gud om hur hon önskade att hennes blivande man skulle vara. Vilka karaktärsdrag som han skulle ha, vilka kvalteér som hon ville se hos honom.

Sedan träffade hon några som träffats just via 7e himlen. Men hon tyckte inte att det var något för henne. Det var ju pinsamt. Men hon bad över det och tyckte att visst kan jag söka där, men ”han” kanske inte kommer den vägen.

Sagt och gjort så blev det en annons på 7e himlen. Mellan jul och nyår 2002. Men som Karin brukar säga så undrade hon först vad hon skulle skriva. ”Man måste ju vara ärlig”, så hon skrev väldigt radikalt. Hon undrade om det var någon som skulle våga att svara på denna. Fast samtidigt om de inte vågade svara så var de ju inte heller någon som skulle passa.

Efter vår första träff, så påminde Gud henne om ”brevet” som hon skrivit. När hon så kollade, kunde hon pricka av alla punkterna på listan. Inte bara nätt och jämt. Hon brukar säga att det var ”en beskrivning av Sam”. Detta gjorde henne trygg.

* * * * *
 

Idag (2003-10-03) har vi varit gifta i två månader och en dag. Jag trodde inte att man kunde känna en sådan lycka och glädje.

Vi trivs tillsammans och har det underbart. Vi är så tacksamma till Gud för vad han har gjort med oss och i oss. Att Han förde oss tillsammans på det sätt som Han gjort. Vilket mirakel!

Ibland stannar vi upp och tittar på varandra. Så gråter vi en skvätt, när vi bara blir så överväldigade av Guds närvaro och Hans godhet mot oss.

Det är svårt att i ord förklara, men det blir bara bättre och bättre för var dag som går. Vi kastade oss ut i något som Gud ledde oss till, med fullständig förtröstan på Honom. Han har bevisat sig stå vid sitt ord. Han är värd att lita på.

Vilken Gud vi har. Och vilket liv vi kan få när vi vandrar tillsammans med Honom.

– Sam Bengtsson (2003-10-03)

* * * * *